Miljöpartiets starke man i hälso- och sjukvårdsfrågor, Göran Larsson, gör ett inlägg i den energipolitiska debatten, och tydliggör sitt missnöje med Centerns svek i kärnkraftsfrågan.

...var när Elving Andersson, fd riksdagsledamot för Centerpartiet, numera ekonomisk talseperson för C i Västra Götalandsregionen, dök upp till dagens Regionstyrelsemöte med en präktig anti kärnkraftknapp på kavajslaget. Sådant kan man kalla att inte dagtinga med sitt samvete. All heder åt de centerpartister som i dessa tunga tider står fast vid, och manifesterar sin övertygelse om att kärnkraften ska avvecklas!

Tar en liten bloggpaus på några dagar, och passar på att bjuda på en visa jag gjorde i samband med att en stor träskalle gjorde entré i Sjuhäradsbygden i fjol. Håll till godo och lycka till att sjunga med i texterna!

Naturskyddsföreningen skriver "Regeringens energipolitik har havererat". De orden säger ganska mycket kring den makabra omställning som Centerpartiet i dag gjort. När jag säger Centerpartiet, så menar jag förstås dess partiledning. Jag känner många (C)- medlemmar som idag är både förbannade och ledsna över sin partilednings beslut. Själv lider jag med duktiga lokala företrädare som exempelvis Maria Söderberg i Krokom, som i motvind kämpat för kärnkraftens avveckling och ett NEJ till uranbrytning. Jag tror att både hon och ett flertal tidigare partiledare i (C) är både besvikna och upprörda över Maud Olofssons sätt att lägga sig platt på marken.

För egen del är jag också besviken, eftersom (C) på riksnivå nu cementerar blockpolitiken ytterligare. Men så är de numera ett grått parti...

Under tisdagens regionfullmäktigedebatt beslutade 135 av 149 ledamöter att rösta bifall till den sjupartiöverenskommelse som VG Primärvård innebär, en reform som jag redogjort fördelarna för under flera tidigare inlägg.

I detta inlägg vill jag ge en eloge till coachen för projektet, Jonas Andersson (FP). Vill ni höra en av regionens retoriska höjdpunkter genom åren, så råder jag er att lyssna på Anderssons huvudanförande i debatten om VG Primärvård. Ett anförande som han höll lite i samma anda som en Oscarsprisutdelning. Småkul, vasst och en retorisk fröjd för trötta sekreteraröron.

Se, hör och njut av denna retoriska fröjd (och missa för all del inte Göran Larssons habila insats),  genom att klicka på denna länk, och därefter klicka dig fram till det ärende som heter: "Utveckling av primärvården i Västra Götalandsregionen, Införande av vårdval VG Primärvård".

Jag är ingen hejare på att rensa fisk. Älskar att vara ute och dra upp en regnbåge eller, för den delen, några abborrar eller gäddor. Men att rensa dem har jag aldrig varit bra på. Konstaterar detta efter att ha tittat dels på fisken som nu åkt in i ugnen, men också genom att slänga ett öga i diskhon. Köket är fullt av fjäll, diskhon full av fiskkött som borde följt med fisken in i ugnen och mina fingrar är fulla av skärsår. I ugnen ligger ett torftigt utskuret lapptäcke, en fisktrasa, och steks inbäddat bland enbär och andra kryddor. Doften är juvlig, men det är en sorglig syn.

Och jag kan inte skylla på slöa knivar, då jag så sent som i julas fick en extremt dyr och för ändamålet specialframtagen kniv i julklapp. Det blir till att endera uppsöka farbror Glenn för en kurs i fiskrensning, eller till att be fiskbilsfarbröderna att rensa åt mig framöver. För köket, fisken, diskhon; allt ser ut som ett slagfält i nuläget. Men det doftar gott, det gör det sannerligen...

Okej. Jag erkänner. Det finns många människor som ser fördelar med kärnkraft. Jag begriper det inte, men så är fallet. Inte minst i centerledningen, där minnet av Olof Johansson och Lennart Daleus tydligen är både bortstädat, inlåst och glömt.

Vad jag kräver är dock, att om alliansregeringen tänker göra allvar av sina planer på att bygga kärnkraftverk, så måste också elmarknaden anpassas efter sund marknadsmässig princip. Inga statliga bidrag för dessa kostnadsdrivande investeringar, inget daltande med befrielser av försäkringar. Om nu kärnkraften är såpass lönsam som metall, pappers och andra anser, så kanske de är beredda att hosta in de 400-500 miljarder kronor i investeringar som krävs för att finansiera utbyggnaden. Inte ska våra surt förvärvade skattepengar gå till att finansiera något som marknaden egentligen är bäst på att sköta.

Några exempel på hur marknaden fungerar:

- Ett litet elbolag beslutar etablera 5 vindkraftverk, en investering som betalas av på ca 5-6 år, och som därefter genererar vinst åt det lilla bolaget.

- Ett bondekooperativ beslutar etablera ett lokalt biogasnät. Efter ett investeringsbidrag i infrastruktur, börjar kooperativet genast sälja ickefossil energi, och går efter 5-6 år med vinst.

Om, och jag säger om, metall och pappers finner någon marknadsmässig finansiering på att bygga reaktorer, vilka har en uppbyggnadstid på ca 15 år, och därefter tvingas drivas åtskilliga decenium innan de går med vinst. Om detta sker, och elbolagen som driver reaktorerna avkrävs sedvanliga försäkringsregler. Om detta uppfylls, tillsammans med de grunligt utarbetade krav på en säker och miljömässigt driven verksamhet, från det att uranet bryts, till slutförvaringen är löst. Om pappers, metall och övriga kärnkfraftsförespråkare finner sådan investering, då må det vara hänt att de lämnar in en ansökan till regeringen om att få bygga ny reaktor, eller ersätta någon av de gamla. Innan dess bör de faktiskt hålla käften, rent ut sagt.

Som skattebetalare och politiker med ekonomiskt ansvar för att hushålla med offentliga finanser, så tänker i vart fall inte jag medverka till att grundläggande marknadsmässiga principer åsidosätts, bara för det förekommer ett dumdristigt kärnkraftsmantra som florerar på ledarsidor, bland allianspartister och framtidsfrånvända fackpampar.